MAKING MUSIC
Kategori: Privat
Kategori: Privat
Kategori: Privat
Kategori: Privat
Kategori: Privat
Kategori: Spelningar
Kategori: Privat
Kategori: Privat
Kategori: Spelningar
VICCI <3 STEEL PANTHER
Om någon av beskrivningarna nedan passar in på dig råder jag dig till att inte läsa detta inlägg:
1. Inte ser någon humor i verbal kvinnoförnedring
2. Inte förstår humorn i verbal kvinnoförnedring
3.Blir så frustrerad när du uppfattar kvinnoförnedring att du inte orkar se humorn i det
4.Har någon typ av fobi rörande Glam Metal
5.Har någon typ av fobi rörande män i färgade, glittriga, små kläder
6.Inte gillar sex
Så!
Om du fortfarande är kvar med mig i texten så vill jag börja berätta om måndagen den 7 april på det berömda House Of Blues på Sunset strip.
STEEL PANTHER
Hade jag inte vetat vilket band som headlineade kvällen så skulle det, baserat på klientelet på plats, lika gärna kunnat vara Lady Gaga som skulle uppträda. Snacka om genomstylad publik! De måste ha stått i timmar framför spegeln. MYCKET imponerande! Inte helt oväntat dock med tanke på genren för kvällen som var den omdiskuterade kategorin GLAM METAL
Steel Panter består av:
(de har ingen keyboardist eftersom det är "gay")
Lexxi Fox-bas
Stix Zadinia-trummor
(Stackarn fick inte vara med på bild eftersom jag inte såg honom)
Michel Starr-sång
Satchel-gitarr
Kvällen börjar med riktigt bra förband. Första gången vi upplever det sedan vi kom hit.
Samtidigt som förbanden ger järnet på scenen så fylls lokalen sakteliga med intressanta tjejer och killar och människor vars kön inte kunde fastställas. MYCKET tjejer med stora lökar, stora läppar och höga skor och väldigt lite kläder. Jag måste sett ut som om jag skulle till kyrkan TROTS mitt för kvällen till ära försök till urringat linne. FAIL!
När kvällens huvudakt kliver på scenen så bryter ett överlägset "tjejvrål"ut över lokalen, blandat med lite basröster. Jag är annars van vid att när ett band kliver på scenen höra "WHOOAAAAAA"(mansröster) samt se hundratals spända knytnävar resa sig mot taket.
Det är fantastiskt att få uppleva Steel Panther så nära och och framför allt, i verkligheten!
Förutom deras komiska, snuskiga, kontroversiella, upprörande och underbara texter så är killarna i bandet fantastiskt duktiga musiker, speciellt sångaren och gitarristen.
De har även en överraskande underhållande jargong på scenen och en komisk tajming som är slående. Bandmedlemmarna har även tagit sig olika extrema karaktärer och kör på detta fullt ut då de dissar varandra samt avgudar varandra om vartannat. Mestadels handlar scenshowen om att få upp tjejer på scenen som vill visa brösten, vilket lyckas flera gånger under kvällen. Tjejerna praktiskt taget slår sig fram genom publikhavet för att bli "den utvalda"
Grova sexskämt och rasistskämt blandas i en rasande fart. Allt detta till publikens stora förtjusning.
Innan bandet drar av en av sina största hits "Asian Hooker" skriker sångaren Michel Starr
"Oh my god! It´s my lucky day! I think we have som asian hookers in the front row. come, get up here on stage"
De två tjejerna skuttar glatt upp på scenen och börjar dansa (mest med röven) Michel Starr fortsätter
" There are asian chicks everywhere, It´s an asian invasion"
Gitaristen Statchel fyller snabbt i
"Can you tell which one of them is a dude?!?! They all look the same"
Samtidigt kommer fler och fler juckdansande, lättklädda tjejer upp på scenen. I denna stil fortsätter kvällen.
Utvald text ur Aisian Hooker
http://www.youtube.com/watch?v=IqngrRBIpkw
" I'm in Tokyo, I'm looking for a whore
I tried to score some blow but I don't speak Japanese, no
Find a geisha girl, I take her for a whirl
Wrap a tuna roll on my dick and the bitch is on her knees, yeah
Sucky fucky, sucky fucky
Sucky fucky, sucky fucky, smells like sushi
Sucky fucky, sucky fucky
Sucky fucky, sucky fucky, smells like sushi
Asian hooker
Hot little motherfucker
Asian hooker
You're a dirty little cocksucker"
OBS OBS OBS!!!
Denna komik/förnedring/grova skämt/underhållning levereras stadigt till alla raser, kön och läggningar
House of blues är helt fullt denna måndagskväll. Människor av olika slag passerar lokalen, "tunga"hiphop-dudes, fjollor, metalheads och transor. Alla exakt lika underhållna av denna galna kvartett.
Min egen man blev inspirerad och svidade om under showen
Kategori: Privat
Kategori: Spelningar
Vi kan ju inleda denna berättelse med att berätta hur många band vi i slutändan fick se för 12 dollar, ca77 sek. TIO band! Soilwork hade nio förband NIO stycken! Alldeles för mycket för min del. Kan bero på att jag inte uppskattar ryggvärk och moshpits lika mycket som förr i tiden. Who knows..
Insläppet började klockan 17.30 vilket är i tidigaste laget, men hellre för tidigt än för sent gnagde i huvudet. Solen sken och Sunset Strip böjd på en om möjligt ännu trevligare atmosfär än kvällen innan. Vi märker i ett tidigt skede att publiken rest ifrån när och fjärran för att lyssna till sina hjältar.
När jag pratar med killarna i publiken (ja, det var enbart killar i publiken) så är ett genomgående pirrigt och förväntansfullt uttryck centralt. Soilwork har på sin senaste platta lekt sig iväg ifrån sina signum och lämnat utrymme för mer nyskapande och deras fans väntar med spänning på detta ska låta live.
Tillbaka till förbanden
Som sagt ovan så var det inte mindre än nio band som fick agera opening act. Dessa måste även ha satts i någon slags kompetensordning för kvällen. Sämsta band först och bästa band sist. Ojojoj vad farligt det är att slänga in taktbyten i låtar när man inte ens kan hantera vanlig fyrtakt. Gör om, gör rätt!
Alla banden, utan undantag uppmanar publiken till moshpit och moshpit blir det utan dess like. Vi stod tryggt vid scenkanten och deltog inte alls lika tufft som alla andra. (Btw hur kommer det sig att jag aldrig sett en människa över 25 år i en moshpit?) Tilläggas bör att de flesta förbanden i alla fall levererade på något sätt;)
Efter nästan sju timmars väntan kliver Soilwork äntligen på scenen, majestätiska och auktoritära. Publiken med en medelålder på 20 år blir lyriska. Själv känner jag min aningen malplacerad, säkert på grund av min höga ålder. Väl värt väntan var det i alla fall! Rutinerade och tajta musiker de där killarna. Ljudet var skitdåligt dock så den precision och finess som bandet annars levererar gick inte ända fram.
Träffade även på en kille ifrån Trinidad Tobago som går gitarrutbildningen på M.I som älskar Sveriges metalexport. Skönt att få utbyta lite "riktig musikkunskap ;)" med en likasinnad.
Detta bör jag inte erkänna, men vi lämnade giget innan det var klart. Detta på grund av tidsbrist. Jag får helt enkelt leva med att ha missat sista låtarna. Förhoppningsvis går det fler tåg.
Jack och Heavy Metal
Jacks intresse för heavy metal har av någon anledning vuxit senaste tiden (kanske han blev trött på After Dark?) Han sköter sig fantastiskt bra och anstränger sig verkligen vid de tillfällen många skulle backat ur. Här kommer lite kuriosa ur Jack väg Into The Dark Side
Kuriosa 1:
Helt plötsligt lossnade taket där högtalarna satt och Jack fick en stor, svart spånskiva i skallen. Scary men Jack verkade känna sig rätt miljö för att få lite tak i huvudet.
Kuriosa 2:
Måste bara bjuda på två citat ifrån Jack dagen efter giget
"Jag har träningsvärk idag efter allt headbangande igår"
sekunden efter
"Det är viktigt att stretcha nacken såhär efter man har rockat"
<3
VIsste ni föresten att Whiskey a Gogo är stället som kallas The Burbon Room i musikalen Rock Of Ages;)
xoxoxo
Vicci
Kategori: Spelningar
THE VIPER ROOM LOS ANGELES 5 APRIL 2013
Kön utanför det för kvällen totalt utsålda Viper Room ringlar sig bortom vad ögat kan se. Vakten i dörren har svårt att styra upp de alternativa köerna som uppstår runt honom. "You´ll get in IF YOU HAVE A TICKET" genomtränger de hoppfulla besökarnas sorl. Förbi passerar kontinuerligt skuggor som viskar "Do you sell tickets?" Vi bestämmer oss för att gå in bakvägen där vi möts av de två förbanden som langar in sina grejer mitt framför ögonen på sina fans vilket för min del blir första tecknet på vad ledordet för kvällen ska komma att bli, INTIMITET.
Det är uppenbart att The Viper Room är stället som gäller denna ljumna natt på Sunset Strip.
Steve Stevens är mannen som under två svettiga och briljanta timmar kommer ge oss besökare (förbered er på en klyscha) ETT MINNE FÖR LIVET
Innanför dörrarna på den lilla klubben är det redan under de två förbanden packat med folk och tydligt är att stor del av publiken även är där för att lyssna till dem. Eftersom vi kom in genom bakdörren som ligger precis vid scenen så fick vi kanonbra platser utan att behöva använda de nyvässade armbågarna vi jobbat på under dagen.
När klockan är slagen äntrar Steve scenen med sitt band inkluderat den fantastiske Franky Perez på sång. Det låter satans tajt och spelglädjen lyser upp rummet. De bjöd på soulcovers och till och med King Crimsons "21st Century Schizoid Man" levererades med perfektion.
Publiken svettades och skrek mer och mer för varje takt med en euforisk väntan på att kvällens höjdpunkt skulle dyka upp på scenen, och det gjorde han med sin naturliga stjärnglans! SEBASTIAN BACH! Om nivån varit mer än överväldigande tidigare så tog Bach det ännu ett pinnhål upp så att säga. Samtidigt som Bach gör sig synlig så ser jag i periferin en latexklädd, tatuerad strippa som kliver upp på ett bord och börjar dansa. Det kommer att bli hennes plats under resten av giget till mångas glädje, min inkluderat;)
Den sista timmen levererades lysande covers på Skidrow, Sabbath, Van Halen, Jimmi Hendrix och Led Zeppelin. Även Matt Sorum och Billy Morrissonjoinade scenen till publikens vrål!
När vi trodde vi upplevt underbart som kvällen hade att bjuda på fick vi en sista liten överraskning. Sebastian Bach presenterar kvällens sista gästartist….
BILLY IDOL!
Billy drar av två låtar. Eller nej han drar av en låt, Rebell Yell. Under Eyes Without a Face glömmer han konstant texten "What’s the first line?" “I’m all out of hope”
Kvällen vad helt FUCKING AWESOME! Ett av de bästa gig jag upplevt på väldigt länge (Kan bero lite på att jag fick både Sebastians och Billys svett skvätt på mig under flera tillfället)
Förutom kvaliten på framförandet, energin och glädjen ifrån alla inblandade så var just intimiteten en viktig ingrediens till denna lyckade kväll. Jag väljer klubbgig alla gånger framför stora arenaspelningar <3
Tilläggas bör även att Jack fick två high fives av Sebastian och jag bara en. Den biten av kvällen kan jag inte riktigt släppa och Jack är inte sen att påminna mig;)
Ikväll blir det Soilwork på Whisky a Gogo
Over and out
Vicci
Kategori: Spelningar
Kategori: Privat
Kategori: Privat
Kategori: Privat
Det sägs att kärlek och hat vandrar sida vid sida. Detta har jag aldrig känt av. Jag har snarare tyckt att det varit bland det löjligaste jag hört. Antingen kärlek eller hat? Eller möjligtvis någon form av likgiltighet.
OJ vad jag de senaste dagarna fått erfara motsatsen av min vattentäta ståndpunkt!
Hon (ja, det är en hon) heter RUNYON CANYON och är en "park" (svinhög kulle/berg) i slutet av Santa Monica Mountains och jag fullkomligt älskar henne och totalt hatar henne vare morgon!
Hon får mig verkligen att känna att jag lever.
Insåg dock i morse att jag och Jack tar det branta vägen upp vilken många väljer att använda som väg ner.
Jag vaknar varje morgon med ett pirr i magen eftersom jag vet att jag snart ska få träffa henne;)
Snart är det slut på ledigheten och på måndag börjar mitt underbara liv fyllt av Sex Studies and Rock n Roll!!
Förstudierna börjar dock redan i eftermiddag hemma vid köksbordet.
Play safe;)
<3